Har ju mamman på besök nu som sköter barn och marktjänst. Då har man helt plötsligt hur mycket tid som helst! Så vad gör man då? Nåldynor. Jag vet inte varför. Jag behöver inte ens någon nåldyna. Jag borde sätta mej med armarna i kors å titta på en film. Men jag klarar det inte. De här tyckte jag hursom blev ganska så fina. Vad jag nu ska ha dem till...Men NÅT ska man väl göra med små fina ullstuvar och finfina spetsstuvar som annars bara blir liggande?
Jag orkar inte slå in en paketkalender i år igen. Dessutom var det trist förra året när det lille listige såg att där fanns två som hade samma form och storlek och således visste innehållet innan han hade öppnat. Så i år kör vi på julstrumpa. Ingen tejp. Inget papper. Inget tjuvklämmande. Wonderlovely. Den är ju inte helt optimal dock. Som vanligt var jag lite optimistisk när jag ritade mönstret varpå det blev en väldans smal strumpa. Inga stora paket i år alltså.
Skissade lite på små barnväskor som jag tänkte jag skulle ge mig på. När det är sju söndagar på en vecka, 32 timmar per dygn och jag känner en brinnande lust att få blåsor på fingrarna och svidande ögon. Inte just nu alltså.
En favoritfilm för hela familjen. Såklart var jag ju tvungen att testa att virka en. De beskrivningar jag hittade på nätet tyckte jag var alldeles för stora. Därför fick det bli en något improviserad frihandsvariant. När nästa dos av virkenergi hälsar på ska han få en liten ljusblå följeslagare.